Långväga besök!

När jag trodde att Korea inte längre kan överraska dyker det upp en kvinna med en hund framför mig på min morgonpromenad. Inte så ovanligt kanske trots att Seoul är en mycket hundfattig stad, men det som var märkligt var hundens svans, färgad knallorange! Vid närmare inspektion insåg jag att den hade tassar i matchande kulör, stackars sate!

Sent på kvällen anlände mamma och pappa till Seoul och efter en god natts sömn begav vi oss upp till toppen av Namsan och Seoul tower för att beskåda utsikten. Linabana ner och därefter födelsedagsfirande i efterskott för mamma och mig med tårta på terassen och varsin balja kaffe för mamma och pappa och lite mer modesta koppar för oss övriga två. Presenter hade transporterats från olika delar av världen och mamma och pappa hade även införskaffat en fantastiskt tjusig kinesisk förlovningspresent, en liten ask med en jadekula med två mindre jadekulor inuti som symboliserar samhörighet.

Lägligt nog hade jag en ovanligt lugn skolvecka och resten av tiden rullade på med strålande solsken och besök i olika delar av staden, båttur på floden, promenader längs kanalen, ett antal bergsbestigningar för att beskåda diverse utsikter och 20-rättersmiddag med dansföreställning. När mamma insåg att hon hade plats för 4000 bilder i kameran var det ingen som gick lugn för hennes paparazziattacker.

Och så var det helt plötsligt dags att vinka av de hemfarande långt innan tuppen ens hunnit vakna och sedan återgå till vardagen igen.

Bergtoppsmagi, Tokyo och sen tillbaka igen

Efter det överrumplande ögonblicket högst upp på den vackra bergstoppen intogs förlovningsmiddag! Vi gick till en traditionell koreansk restaurang och ett storslaget antal smårätter av olika slag bars fram, alger, kimchi, koreanska pannkakor, stekta grönsaker, såser, soppa, ris, något som såg ut som ett vitt moln och en mängd saker till som inte ens går att beskriva.

Därefter begav vi oss till Tokyo. Sex dagar fyllda av aktiviteter och intryck. En stad ganska olik Seoul på många sätt, många låga byggnader, husen var finare och modernare och mer växter och grönska. Gatorna var lugnare också. Jag hade trott att hela staden skulle vara som Myeong dong ungefär, det vill säga galet mycket människor, ljud, färger, lukter och blinkande skyltar, men det var betydligt mer sansat än väntat. Det jag tyckte allra bäst om var parkerna, gatorna med låga hus och maten. Förutom förlovningsfirande inföll ett födelsedagsfirande också. Izakaya var en total nyhet för mig, precis som de spanska tapasbarerna fast med japansk mat istället. Sittandes vid bardisken beställde vi in varsin dryck och ett par smårätter, sedan några rätter till eller så gick vi vidare till nästa ställe. Ett mycket bra sätt att fira födelsedag på!

Tillbaka i Seoul var det dags att lämna in diverse midterms-uppgifter och sedan var det bara att invänta mamma och pappas ankomst!

Det enda som fattades var tuppkaka....

Pusselbitarna faller så sakteliga på plats, men det är fortfarande spännande att gå ut och äta. Då och då kommer det in någon ny rätt som man inte riktigt hade kunnat förutse. Annars så håller jag mig ofta till favoriten dolsot bibimbap och vår favoritrestaurang är välbesökt. Den ligger på gatan som går parallellt med vår och har en övervåning med låga bord och kuddar på golvet., vi sitter alltid på samma plats och får numera igenkännande hälsningar när vi kommer. Till en början åt vi samma sak varje gång vi gick dit, men nu har vi bit för bit lyckats uttyda delar av menyn och utökat våra beställningar till så mycket som fem olika rätter samt fruktvin. I förra veckan blev jag bjuden på lunch av en av mina lärare. Det är alltid roligt att äta tillsammans med koreaner eftersom de både kan tyda menyn och förklara vad de olika delarna av maten är och hur den ska ätas. Vid detta tillfälle fick jag reda på vad man gör med den lilla skålen med olika hackade kryddor i, det är visst meningen att man ska krydda sin egen sås så som man vill ha den.

Just nu är det mitt i mid-terms, vilket innebär en tenta och två skriftliga inlämningar för min del. Det borde inte vara några problem att hinna med, så denna lördag har jag ägnat åt museibesök, närmare bestämt Chicken art museum. Det var precis lika bra som det låter! Ett hus fyllt med tuppar, hönor och kycklingar i alla möjliga former, färger och material. Till och med lampor, mattor och fönsterrutor hade tuppmotiv. Mannen som arbetade på museet var mycket entusiastisk och gav oss en liten visning, han pratade glatt på och vi förstod ingenting av vad han sa, men det fanns skyltar, vissa på hemmasnickrad engelska.

Bergsvandring

Den här skolveckan både inleddes och avslutades mycket bra. På måndagen var större delen av mina klasskamrater på militärövning så min lärare hade med sig juice till oss sex tappra som var kvar och beslutade att vi skulle gå på hike istället för att ha lektion, så vi traskade helt enkelt upp på berget bakom universitetet. Därifrån är utsikten storslagen, både över staden och mot bergen som ligger längre bort. På nedvägen blev vi bjudna på lunch i en liten kiosk. Det var tydligen ett populärt tillhåll för universitetsanställda, mängder av kostymklädda män traskade längst stigarna och köpte sedan nudlar i kiosken eller intog sin lunchlåda i skuggan av ett träd.

Hiking är en väldigt populär fritidssysselsättning här. Ofta ser man människor klädda i full vandringsutrustning på gatan eller i tunnelbanan på väg till något berg någonstans. Kängor, byxor, jacka, vandringsstav, ryggsäck och scarf tycks vara obligatoriskt. Sedan finns tillvalen specialhandskar och mössa med skärm alternativt enbart skärm. Fredagsvädret lockade ut även oss ovana och helt outrustade vandrare, Peter och jag begav oss med buss till ett av bergen norr om stan. Det var lätt att veta när det var dags att gå av bussen, det var bara att följa strömmen. Sedan valde vi en led som gick upp till den högsta toppen i området. Det var ganska brant uppför men inga större problem, tills vi kom ett par hundra meter från toppen. Då var det knappast fråga om vandring längre utan snarare klättring, på släta klippor var man tvungen att dra sig upp med hjälp av ett räcke. Höjdrädd som jag är var jag inte så lockad av toppen längre utan tog mig ner till en tryggare avsats. Fascinerad över att även många av de mer åldersstigna koreanerna gav sig ut på denna tuffa bergsbestigning satte jag mig på en liggande trädstam för att äta upp mina medtagna kimbap och vila mina darriga ben.

En ovanligt from dag

Vem hade kunnat ana att det var så farligt att göra te? Och detta var bara en av alla de lärdomar vi fick ta del av under gårdagen. Det finns ett antal Buddhisttempel i Seoul som är öppna för besökare och vi tillbringade några timmar i ett av dem tillsammans med trettio andra studenter från SKKU. En gråklädd nunna med rakat huvud tog hand om oss och förklarade vad Buddhismen går ut på, berättade historien om Buddha, lärde oss att buga på rätt sätt, och pratade näst intill oavbrutet på något svårtydd engelska om allt möjligt men mest om de tre typerna av "bad mind" som vi ämnade frigöra oss ifrån. Närmare bestämt "greedy mind", "angry mind" och "foolish mind". Fast vid två tillfällen fick öronen vila, först vid lunchen och senare när vi gick in i templet för att göra 108 böner skulle vi vara helt tysta. Innan lunchen blev vi påminda om "greedy mind" och jag tyckte nog att de flesta hade väldigt lite mat på sina tallrikar, men kanske hade de bara fördomar mot den vegetariska buffén. Själv åt jag med god aptit, det var inget fel på tempelmaten.

De 108 bönerna var snarare 108 bugningar och gick ut på att lägga sig på knä på en kudde med pannan i marken framför en Buddhastaty, lyfta handflatorna mot taket, trä en kula på ett snöre och sedan ställa sig upp igen. Detta upprepades tills alla de 108 kulorna befann sig på snöret vilket var ganska ansträngande, rygg- och benmuskler är lite ömma idag, men nu är jag lycklig ägare till ett halsband med 108 träkulor på.

Det sista vi gjorde för dagen var att dricka te. Det kanske inte låter så avancerat men i det här fallet var det inte fråga om något simpelt tedrickande utan en teceremoni som tog närmare en och en halv timme. Peter blev utsedd till teamaster och skulle brygga te åt oss tre övriga som satt vid samma bord enligt mycket avancerade bestämmelser. Först skulle kopparna och kannan tvättas i hett vatten (very dangerous) sedan skulle teet dra en liten stund i hett vatten (very dangerous) och därefter dra ett par minuter igen med vatten i exakt rätt temperatur. Slutligen fick vi dricka en mängd bittert te som räckte till ungefär fyra klunkar.

Kulturella uttryck

Nära skolan ligger Dunkin Donuts, och om man traskar upp till andra våningen kan man vid första ögonkastet få för sig att det är fullt av konverserande, studerande eller helt enkelt kaffedrickande gäster. Men om man tittar närmre upptäcker man snart att det är flera av dessa som egentligen sitter och sover. Koreaner är experter på att smygsova, som min vän InBum säger. Även biblioteket och föreläsningssalarna är populära för detta ändamål.

Det finns mycket att förundras över i denna stad och då är det väldigt bra att ha en koreansk vän som kan förklara ett och annat. Mitt första intryck av mina klasskamrater var att nästan ingen av dem kunde prata engelska, men det är tydligen snarare ett uttryck för blyghet och osäkerhet, egentligen är det ganska många som pratar bra engelska. Koreanska studenter framstår även som oerhört ambitiösa och dessutom aktiva i en massa olika föreningar och grupper. Detta är tydligen inte någon illusion eftersom det är en otrolig betygskonkurrens, det är bara en viss procent i varje klass som kan få högsta betyg, och dessutom är det meriterande att vara med i olika föreningar, studiegrupper, lag osv. Dessutom är det vanligt med både extrajobb och volontärarbete av olika slag. Vad jag inte förstår är hur de hinner med allt detta, men det verkar de knappt göra heller, och det tycks vara sömnen som får stryka på foten...

De hierarkiska strukturerna är också intressanta. Den äldsta ska alltid börja äta innan övriga får hugga in på maten, att skaka hand med eller att titta äldre personer i ögonen är mycket ohyfsat, och när en yngre person dricker i sällskap med en äldre ska den yngre titta bort för att inte visa sitt ansikte när han eller hon dricker. Dessutom finns det en mängd småregler, som att man ger saker till någon med båda händerna, inte häller upp sin egen dryck och lyfter glaset när någon annan häller i drycken. Bugar gör man också i alla möjliga sammanhang, ju lägre stående man anses vara beroende på en komplicerad sammanvägning av ålder, civilstånd, yrke och liknande, desto djupare ska bugningen vara. Även vilket språkbruk som används är beroende av dessa hierarkier, olika tilltal har olika grad av artighet och för att välja rätt blir det nödvändigt att ta reda på en hel del om personen som ska tilltalas.

Ingen vanlig dag och hjälpsamhet

I måndags var det ingen vanlig dag, för det var Peters födelsedag! Denna firades med koreanskt risvin och hovgodis och därefter middag på restaurang med 12-rättersuppsättningen (full uppsättning enligt koreansk tradition). Kvällen avslutades med två sorters ost och rödtjut, mycket exklusiva varor i detta land.

Jag har en mycket snäll klasskamrat som lägger ner sin själ i att ordna skåp, visa mig runt i skolan och oroa sig för mitt välbefinnande. Det är väldigt bra eftersom det är mycket som är förvirrande, nån dag ska han visa hur skrivarna fungerar. Dubbelsidig utskrift, vad kan det heta på koreanska? Han har även lovat att kolla upp var man bäst köper en dator, Peters är halvdöd och de som säljs i Yongsan, det stora elektronikområdet, har inga vidare priser, i alla fall inte för icke-koreaner...

Det är ganska lustigt att vara den enda utbytesstudenten på lektionerna, man blir genast ihågkommen av lärarna, och antagligen av alla andra med för den delen. Imorgon ska jag ha privatlektion med min lärare, detta eftersom vikarien på dagens lektion inte kunde engelska. Upplägget på kurserna skiljer sig helt från i Sverige, dels är närvaro viktigt och dels är det fler kunskapstest för att kontrollera att vi har läst kurslitteraturen. Det händer ju knappast i Sverige, annat än möjligen i seminarieform om läraren är nitisk. Föreläsningarna däremot är ganska lika, vissa lärare är fantastiska, andra är lika karismatiska som en limpmacka....

Skoldag följd av kulinariskt äventyr

Ytterligare en skoldag har förflutit. Första hemuppgiften inlämnad, inget stort bara en kort artikelsammanfattning, men det känns bra att ha åstadkommit något i alla fall. Läraren som uppmuntrar studenterna att prata koreanska har kommit fram till en kompromiss vilken innebär att alla måste prata engelska första timmen av lektionen och sedan summerar hon på koreanska i en kvart. Man kan ju undra varför det tar en timme att säga något på engelska som det tydligen bara tar en kvart att säga på koreanska, ganska komiskt på nåt vis...

Efter utekväll i Hyehwa var vi lite trötta och filmsugna på lördagen så vi åkte till koreanska filminstitutet och kollade på en italiensk film. De visar gamla filmer helt gratis, grymt bra, men tyvärr är de inte alltid textade. Gårdagen ägnades åt lite shopping, vi köpte en koreansk kokbok så nu experimenterar Peter för fullt i köket. Det är lättare att handla när man kan läsa om ingredienserna i kokboken, eftersom det är svårt att veta vad allt är som finns i affären och hur det ska användas. Det verkar vara en bra kokbok men lite lustig eftersom den är nåt sorts försök att standardisera koreanska maträtter över hela världen, så att man alltid ska få exakt samma när man beställer en viss rätt. Idag åt vi stekta riskakor med svamp och pumpa, mycket bra middag!

Lektioner

Strax innan nio på morgonen tågade jag och ett stort antal andra studenter in på universitetsområdet till tonerna av någon sorts harmonisk(?) musik som strålade ut ifrån högtalarna längs med gångvägen som sträcker sig genom campus. Om några måndagar och onsdagar kommer konditionen att vara i topp eftersom jag dessa dagar har lektioner i humanisthuset, den byggnad som ligger allra högst upp på campus. Det tycks vara vanligt att universiteten ligger på kullar här, i alla fall de som jag har besökt, fast mitt ligger i den brantaste backen.

Första veckan på terminen är det möjligt att testa olika kurser för att sedan avgöra vilka man ska välja. Jag inledde med en kurs i informations- och referensservice. Läraren pratade mycket bra engelska och innehållet verkade intressant så det var ingen tvekan om den kursen. Han var även noga med att poängtera att hela kursen är på engelska och att de som skrattade åt hans skämt får komma tillbaka nästa gång, varpå han drog några roliga historier. Jag klarade testet.

Därefter hann jag med en engelskkurs som i och för sig verkade kul eftersom det var en lingvistikkurs, men som jag ändå har tänkt välja bort. Sedan lunch med en annan utbytesstudent i den något ogästvänliga men mycket billiga universitetsrestaurangen. Läraren från morgonlektionen visade sig även hålla i eftermiddagens kurs i informationsanalys som jag också planerar att gå. Jag var den enda ickekoreanen på alla dagens kurser och många var nyfikna på var jag kom ifrån. Vi fick presentera oss för varandra, men de koreanska namnen är fortfarande kluriga. Jag kan inte riktigt uttyda vad som är för- och efternamn, förhoppningsvis blir det lättare snart.

Slutligen var det dags för sista kursen för dagen, Information organization. Klassrummet var välfyllt och läraren förklarade att undervisningen kommer att ske på engelska. Därefter fick vi i uppgift att presentera oss själva, men det fick man naturligtvis göra på koreanska om man inte var bekväm med att prata engelska. "Visst, visst prata koreanska ni om ni vill. Det får ni bestämma själva. Förresten du där borta förstår du koreanska?" "Nä." "Nähä, ojdå." Femtio presentationer på koreanska och tre på engelska senare frågar jag läraren om kursen ska vara på engelska eller inte. Jo det ska den ju, men muntliga presentationer kanske studenterna hellre vill ha på koreanska...

Peters nya frisyr

Idag har jag betalat 350 spänn till international office utan att få ett kvitto för en telefon som jag inte vet var jag ska hämta ut. Det är typ så allt funkar här, får hoppas att de vet vad de gör... Därefter letade vi upp en frisör eftersom Peters huvud var i behov av en rakning. Rakat huvud är inte så vanligt här, en något nervös och förvirrad tjej började lite smått med rakapparaten. Det dög visst inte för en äldre kvinna tog över, och hon var lite modigare, men när Peter frågade om hon kunde ta skägget också såg hon fullkomligt livrädd ut och tittade sig nervöst omkring. Skägget blev kvar. Febrilt försökte hon däremot skapa nån sorts frisyr av Peters icke-existerande hår, en lång stund grejades det med kam och sax och ingen människa vet vad som tog sån tid. Jag iakttog mycket roat från min plats i soffan, fick verkligen anstränga mig för att inte skratta högt åt tillställningen. Till slut ansågs det i alla fall färdigklippt och frågan kom om det önskades schamponering. Då kunde jag inte längre hålla mig för skratt, schamponering av vadå?! Det här betalar jag gärna för att se igen, men Peter överväger att införskaffa en rakapparat!

En rolig helg

En mycket imponerande ringmur sträcker sig 18 km över bergen i norra delen av Seoul. Dit tog Peter mig på utflykt i lördags. Vi började vandringen i Hyehwa, nära mitt universitet, och följde muren några kilometer. Vi passerade presidentens hus som ligger vid muren, men själva huset syntes inte eftersom man inte får gå nära. Det är även militärt område så fotografering är inte tillåtet överallt och passkontroll och registrering är fortfarande obligatoriskt sedan nordkoreaner försökte mörda presidenten på 60-talet. Vandringen upp och ner för bergen var ganska brant så benen var lite skakiga efteråt, men utsikten var fantastisk från bergstopparna.

Efter vandringen ansåg vi att vi hade gjort oss förtjänta av en drink, så vi åkte till Ehwa och promenerade omkring på jakt efter en bar. Snart insåg vi att man ska titta uppåt för att hitta barer. Affärer och restauranger inryms inte bara på gatunivå utan många hus har olika typer av verksamheter både i källaren och flera våningar upp. Vi gjorde ett riktigt fynd och hittade en mysig bar med röda plyschsoffor, soft jazzmusik och storslagen utsikt över stadens myller. Billiga och goda drinkar fanns också att få.

Ett par våningar ner låg en så kallad italiensk restaurang, så när hungern infann sig bestämde vi oss för att testa den. Vi har hittills inte vågat oss på några ställen som serverar annat än koreansk mat eftersom det vanligen är dyrare och man ofta kan misstänka att det inte är så bra, men vi tänkte att det kunde vara intressant att prova. Pasta och pizza stod på menyn så det var bara att titta på bilderna och välja något som inte såg suspekt ut. Eftersom jag inte ville ha bröd med spagettifyllning eller pizza med potatis- och majonäspålägg så slog jag till på en tomat- och ostpizza. Inte som Peters hembakade förstås, men inte så dum ändå. Kvällen avslutades på ett efterrättsställe och med varsin bit chokladtårta/cheesecake i magen begav vi oss hemåt.

Eftersom det är helgdag idag så var många ute och festade även på söndagskvällen. Vi följde med Jake, engelsk-australiensaren som jobbar och bor i vårt hus, och hans två finska kompisar till Hongdae, det främsta klubbområdet. Där mötte vi upp med en koreansk tjej och gick till några olika ställen. Det bästa var en bar där man fick lägga skorna i en påse och sedan gå genom smala tunnlar in i något som såg ut som en isgrotta. Det mesta var i vitt och möblerna utgjordes av sittkuddar på golvet runt en stubbe och i olika små krypin och på platåer satt grupper av besökare i ring.

Första dagen i skolan

Orientation day var en utmattande tillställning. Dagen inleddes med en presentation om hur fruktansvärt fantastiskt och världsledande och på uppåtgående mitt universitet är. Detta följdes av en förvirrad uppläsning av reglerna som gäller på studentboendena, och uppläsaren uttryckte sin besvikelse över att någon hade lämnat disk i köket. Vi satt nog alla och undrade om detta var allvar/koreansk humor/hans personliga humor?! Lutar åt det senare. Jag kunde glädjas åt att slippa curfew, halv ett alla dagar utom fredag, då det är kl. två som gäller. Sedan presentation av HI-club (help and information fick jag reda på att det står för), evighetslång blankettifyllning av olika slag och så äntligen den efterlängtade lunchen.

Till min stora glädje fick jag min dagliga dos av bibimbap. Det bjöds på bibimbapbuffé och mitt ibland ris, tofu och starka såser fanns ett intressant (västerländskt?) inslag: cornflakes och något som smakade som choko pops! Jag lunchade med Bin och passade på att ställa lite frågor, hon rekommenderade att bo en natt i ett tempel och leva som en munk, och en tripp till ett berg i nordkorea som hon hade gjort, det lät intressant. Man måste åka dit på en organiserad resa för att få vara i landet. Hur allt funkar med kurserna har jag ännu inte riktigt förstått, traskar väl iväg till mina lektioner på onsdag som jag tror att jag har registrerat mig på och ser vad som händer.

Efter lunch var det rundvandring på området, som brukligt på universiteten här finns det en basketplan, bokhandel, mobilaffär, optiker, frisör och restaurang. Vi fick även se de gamla universitetsbyggnaderna, universitetet påstås vara grundat för ungefär 600 år sedan, men jag fick ingen riktig klarhet i hur gamla byggnaderna var. Det fanns skrivtavlor med kinesiska tecken, vilket användes innan det koreanska alfabetet Hangul skapades någon gång på 1400-talet, men de kinesiska tecknen fortsatte användes även senare och man kan fortfarande se dem här och var. Därefter var det tedags med kallt sötsliskigt riste och riskakor fyllda med sesamfrön och något sött, typ honung. När vi hade sagt kimchi tills mungiporna värkte och gruppfotograferingen var över skyndade jag mig hem för att få vila en stund innan den stora festen.

Denna kväll hade en lokal hyrts så att alla skulle få plats. Menyn på stället var minst sagt intressant, det mesta var friterat och okoreanskt. Den koreanska maten är vanligen hälsosam men så fort det sneglas på de västerländska matvanorna så är det ingen hejd på onyttigheten och sunkigheten. Friterat kött med friterad potatis, flottiga korvar med diverse såser. För min skull hade det dock beställts in en gigantisk tallrik med frukt, det enda fräscha inslaget. I korea är det vanligt att man beställer in olika rätter och sen delar alla på maten. Efter en trevlig kväll och ett par (delade) ölkannor senare begav vi oss hemåt i natten.

Regnet faller ner allt mer och mer...

Regn, regn, regn, fuktig luft och vårvärme är nog de ord som bäst beskriver Seoul idag. Har gjort ett litet försök att hitta en vårjacka, men utan framgång. Vinterjackan blev alldeles för varm över en natt, temperaturen har stigit med runt 15-20 grader på bara några dagar.

Vår utsikt är inte den vackraste kanske...

Imorgon är det orientation day, sen är det slut på de lata dagarna, men det ska bli roligt att börja skolan nu.

Utekväll och experiment

På tisdagskvällen, eller rättare sagt tisdag, onsdag, torsdag och fredag kväll, har HI-club, utbytesföreningen på mitt universitet, ordnat med tillställningar för oss nyanlända. Så igår kl 20 möttes vi upp vid studentbostadshuset på campus och gick därifrån i samlad trupp till en bar i närheten. Runt 40 entusiastiska utbytesstudenter infann sig samt några koreanska studenter från HI-club. Jag och Peter var de enda från Sverige, flera vid vårt bord kom från tyskland och finland, några fransmän och amerikaner, nån holländare och österrikare. De andra borden lyckades jag inte få någon överblick över, men det skrålades på franska. Jag fick också träffa min "buddy" Bin. Hon ska hjälpa mig med sånt som jag är förvirrad över, antar jag. Och det kan ju behövas! Fick reda på att tunnelbanan slutar gå vid midnatt och det kan ju vara en bra vetskap. Det blev med andra ord ingen sen kväll för vår del, men taxi är ganska billigt så det är inga större problem om man vill vara ute längre. Nästa utgång blir nog på fredag efter introdagen i skolan, fyra dagar i rad verkar lite mycket...

Tysk tjej och min buddy.
Fingergrejen verkar i stort sett vara obligatorisk :)

Denna eftermiddag har jag återigen varit på universitetet. Och jag lyckades hitta dit helt på egen hand, behövde inte ens titta på kartan eller fråga någon om vägen. Mycket nöjd! Anledningen till besöket var att jag skulle delta i ett TV-spelsexperiment. Det verkade ha något att göra med upplevd självkänsla i förhållande till hur man bedömde sin insats i spelet, eller nåt i den stilen. Det var ganska skoj och jag fick två biobiljetter för besväret. Sen promenerade jag hela vägen hem (nästan) utan karta!

Väckarklockan

Denna morgon vaknade vi båda två med ett skratt. Den väckarklocka vi köpte häromdagen har det mest ohyggliga läte! Liksom ett brandlarm ringer den en stark ihållande signal, inte ens Törnrosa skulle få en blund i ögonen med en sån väckarklocka. Vi konstaterade att klockan gjorde sitt jobb så det var bara att stiga upp.

Den lilla odågan

Idag är en sån där tvätta och ta det lugnt-dag så det är vad jag har gjort idag, medan Peter ägnat sig åt studier. Av någon anledning finns det en stor förkärlek för suddiga fönsterrutor i den här stan så vi får inte uppleva så mycket av våren inne i vårt hem. Som tur är har vi två terrasser att välja på, 10 grader och solsken mot väggen blir ganska varmt!

Utflykt till Suwon

Den här helgen har våren kommit till Seoul! Lördagen i Suwon bjöd på idel solsken. Solbrillor på och mössan av. Suwon ligger söder om Seoul och räknas som en egen stad men det är lätt att ta sig dit eftersom tunnelbanan går hela vägen. I vår bok om Korea framstod inte muren i Suwon som någon större sevärdhet, men i själva verket var det en mycket ståtlig mur. Nästan sex km lång ringlar den sig runt de centrala delarna av staden, och precis som vid muren i Seoul är det lugnt och behagligt vid själva muren trots att staden hela tiden finns runtomkring. Den här muren kunde man dessutom gå uppepå, så vi tog oss ett varv.

Dagens mest ansträngande aktivitet har varit att ta en kaffe på terrassen. Nu är det dags för fördrink med tilltugg, vin och rostat sjögräs, innan vi går och äter middag.

Första utomhusfikat.

Hundfri stad?!

Det första som slog mig var att man inte behöver trippa på tå för att undvika de högar orsakade av fyrbenta invånare som är så vanligt förekommande i de flesta städer. Och under tio förbryllande dagar såg jag inte en enda jycke på gatorna, trots att jag visste att de måste finnas någonstans eftersom vi hade passerat några affärer med fullt av små ulliga hundvalpsbollar i burar innanför fönstren. Men så häromkvällen begav vi oss till promenadvägarna som går längs med en gammal mur och där traskade det omkring så mycket som tre pälsbeklädda små gynnare. Seoul är inte någon hundvänlig stad så det är väl kanske inte konstigt att det inte är så många som väljer att ha hund här, men det finns många andra minst lika ogästvänliga platser där det fullkomligt kryllar av djur. I exempelvis Buenos Aires var det ingen ovanlig syn med folk som hade spänt fast ett tiotal koppel med hundar i de mest skilda färger, former och storlekar i ett skärp runt magen och var ute på promenad mitt i den bullriga trafiken, ett vandrande hunddagis på väg till eller ifrån en liten parkremsa. Katter finns det knappt heller här, eller jo, det satt en utanför vårt fönster och jamade/skrek där vi bodde innan, men här är det lugnt och skönt.

Skymningspromenad längs muren

Utsikt från promenadvägen

En dag lämpad för museibesök

Hongdae är det område i Seoul som påstås vara allra bäst för nattliv. Jag har ännu inte varit där kvällstid, men efter förmiddagens besök kunde jag konstatera att det fanns många ställen som serverade drycker av olika slag. Jag nöjde mig med en fantastisk kanelpudrad cappuccino. I trakten ligger universitetet Hongik. Vi tog en promenad dit och kikade på universitetsmuseets konst. En klart sevärd utställning, ganska spretig, mycket som var fint. Gissar på att det var konststudenter som ställde ut. Till lunch åts en av mina koreanska favoriträtter, dolsot bibimbap, ris, rått ägg och diverse grönsaker serverade i het skål. När allt rörs runt steks ägget och blandas med riset, anrättningen äts sedan med sked. Pinnar används inte till ris utan till nudlar och till de tillbehör som serveras i små skålar vid sidan av.

Därefter ville vi lära oss mer om Koreas historia så vi begav oss till nationalpalatsmuseet. Liksom namnet antyder ligger det vid ett av de gamla palatsen. Framför detta var det uppställning av en stor mängd lösskäggsbeklädda vakter i olika uniformer, men eftersom den guidade visningen strax skulle börja hann vi inte se vad de tog sig för härnäst, jag får göra en ny visit en annan dag.

(Förresten så visade sig ingenjörerna vara lyckosamma i sitt arbete, internet funkar oavsett datorns placering i rummet!)

Om mataffärer och ingenjörer

Ytterligare en mataffär funnen, vissa saker billiga, vissa dyra. Vi köpte lite nudlar, bröd, mjölk och tvål. Ostavdelningen var katastrof även här. Nån dag när magen skriker efter ost ska jag köpa en pizza och hoppas på att osten inte är helt oätlig... Till lunch åt vi lite snabbmat precis utanför affären, kvinnan i ståndet hade en liten tv som visade skridskoåkning. Hon skrattade mycket och pratade med oss, koreansk framgång i vinter-os kanske?

Efter mataffärsutflykten var vi tvungna att bege oss hem igen eftersom det trådlösa nätverket skulle fixas och vi hade blivit ombedda att vara hemma då. Två så kallade ingenjörer dök upp, den ena tittade ut genom fönstret (efter en kabel?), den andra pratade med Mr Chong. Sedan knappade han som tittat ut genom fönstret lite på min dator och sen gick de. Nätverket funkar fortfarande inte. Det innebär att vi måste använda den kabel som vi fått låna, vilket i sin tur innebär att Peter och jag måste sitta mindre än en meter ifrån varandra om båda ska vara uppkopplade samtidigt.

Vädret är verkligen strålande idag, det är kallt men solen värmer. Det verkar som att ingenjörerna har gett sig av så nu ska vi bege oss ut en sväng i solskenet!

Palatsbesök

Dagens utflykt gick till Deoksugung, ett palats inte långt ifrån vårt hem. Det är fortfarande helgdag så det var fullt med folk vid palatset. Det var många som spelade olika spel, långa pinnar kastades genom öglor och silvertrådbollar sparkades i luften. Mest barn men också en del vuxna hade tagit på sig hanbok, den traditionella koreanska dräkten. Långa, ofta rosa eller röda, kjolar med färggranna överdelar för kvinnorna och långa tunikor för männen, allt i sidentyg. Mitt ibland palatsbyggnaderna var det konsert. Män och kvinnor i tjusiga kläder som sjöng med gnälliga röster, sången var inte helt i min smak men dansen var kul att titta på.

Mysig söndag

Frukosten denna morgon var en angenäm fortsättning på gårdagens fest. Kylskåpet är fullt av rester som vi förväntas äta upp så vi högg in på jordgubbar, stekt zucchini och kimchi. Till det en kopp bruntris-te. Både luktar och smakar ris, lite underligt men faktiskt riktigt gott!

Sedan ägnade vi förmiddagen åt att tvätta. Texten på tvättmaskinen är på koreanska så det är lite klurigt att lista ut hur den funkar. Trots att vi gjorde precis som vi blivit instruerade lyckades vi inte få igång tumlaren, nu hänger det tvätt i hela rummet.

På eftermiddagen begav vi oss till Insa-dong, precis norr om vårt område. Det var fullt med folk på gågatorna. Vi hittade finfina tofflor i ett stånd och slog till på varsitt par. Tofflor är mycket viktigt här, så fort vi är toffellösa springer Chon (eventuellt helt felstavat), en av dem som jobbar här, och hämtar ett par guldtofflor att trä på fötterna, men efter att ha lämnat tofflorna vind för våg i hallen måste någon annan i huset ha lagt beslag på dem. Nu har vi alltså införskaffat våra egna och kan återigen gå till badrummet utan att bli blöta om tassarna. Lite koreanskt godis gjort på nötter, fröer och honung köpte vi också. Sött men inte sliskigt, inte alls dumt! Efter den lite kyliga promenaden gick vi till ett tehus. Peter fuskade och tog varm choklad, men jag slog till på en kopp grönt te. Serveringen var mycket tjusig, en svart tebricka bars in med vackert porslin och några små kakor att knapra på.

Koreansk elegans för 24.50

Festligt firande av det kinesiska nyåret

Nyss hemkommen med magen full av koreansk mat och massor av jordgubbar! Idag firas det kinesiska nyåret i korea, eller seollal som det även kallas. Det är en viktig högtid som firas med massor av mat, koreansk öl och soju, i alla fall här hos oss. Mr Chong som äger vårt hus bjöd till fest. Förutom de tre som jobbar här så var det Peter och jag och ytterligare två hyresgäster, en man från Fillipinerna och en tjej från Danmark. Vi var alltså sju festdeltagare men maten som serverades skulle kunna mätta hela kvarteret. Det fanns en mängd olika skålar med grönsaker, såser, diverse friterade anrättningar, kött och kimbap, koreansk sushi. Dessutom fick vi varsin skål med den traditionella soppan med riskakor i som är ett måste på nyåret. Efter all denna mat var det skönt att det inte var mer än fyra steg att gå hem. Om två veckor infaller nästa högtid, då ska det spelas dragspel!

Ett riktigt hem!

Nu har vi flyttat in i vårt nya hem. Trots att vi delar kök och badrum med eventuella andra hyresgäster så känns det som ett riktigt hem. Just nu håller den fantastiska golvvärmen på att värma upp här inne. Rummet är inte stort men det rymmer det viktigaste, säng, ett litet bord, ett skrivbord och en garderob. Men det bästa är kanske ändå tapeten. Den är förvillande lik den tapet som klär väggarna på Bara vi i Stockholm, fast en annan färg.

När vi kom hit på förmiddagen fick vi varsin kopp sött kaffe, det verkar vara det som gäller här, och varsin munk från Mister Donut. Munkar är mycket populärt, på gatorna ser man ofta någon som har köpt med sig en stor låda från Dunkin Donuts eller något liknande ställe. Kvinnan som arbetar på kontoret, med uthyrning och sånt, är mycket trevlig. Hon pratar några ord engelska och jag tror att vi förstår varandra ganska bra. Hon sa att det ska vara fest här imorgon kväll, fast Peter tror att hon sa att det skulle vara idag så vi får väl se vem som förstod rätt…

Nu ska vi strax bese de nya omgivningarna!

Billigt och dyrt i Seoul

Enligt väderprognosen skulle det snöa idag och mycket riktigt, när jag tittade ut i morse ramlade blöta snöflingor ner utanför fönstret. Jag var inte på humör för nudelfrukost så jag lämnade Peter surplandes på sin nudelsoppa (han vägrade att gå ut i snön och måste dessutom plugga idag) och begav mig till mataffären. Det är ingen stor mataffär men väldigt välfylld och ganska billig, små gångar mellan hyllor överhopade av varor. Texten på förpackningarna är mestadels på koreanska men med hjälp av bilderna som ofta finns är det möjligt att lista ut vad det mesta är. En stor del av affären är tillägnad nudlar i olika smaker och förpackningar, diverse torkade grönsaker, ris av olika slag och en del fryst snabbmat. Mejerihyllan innehåller olika sorters mjölk med eller utan smaksättning, yoghurt, alltid sötad, olika sorters iskaffe med skumma smaker och en del burkar och flaskor som jag tror är någon form av koreanskt vin. Ostavdelningen är en sorglig historia, några förpackningar med sån där vedervärdig semesterost, det vill säga plastförpackade fyrkantiga ostskivor som brukar finnas vart man än åker i världen och som ibland får bli sista utvägen när ostsuget är alltför påtagligt. En brieost finns faktiskt också, 38 spänn för en liten bit. Kan vara värt det om den är god, men jag har inte vågat prova.

Förmiddagen har jag ägnat åt att läsa om museer i Seoul. Förutom nationalmuseet och ett antal konstmuseer finns det en mängd mer ovanliga varianter, som låsmuseet, tandläkarmuseet, kimchi-museet och kycklingkonstmuseet. Dessutom har många av universiteten ett eget museum, Sungkyunkwan (mitt universitet) har ett museum tillägnat Koreas historia och konfucianismen. Ännu så länge har vi inte varit på ett enda museum eller sett några typiska sevärdheter, ändå har vi haft fullt upp hela tiden.

Igår åkte vi till Gangnam, söder om floden, och promenerade omkring. Det är ett exklusivt område i Seoul. Märkesaffärer som Gucci och Louis Vuitton ligger uppradade längs gatorna. Trots att dyra butiker inte intresserar oss det minsta så var det kul att gå omkring och titta på husen. Arkitekturen var väldigt annorlunda, mestadels fina hus, men jag såg också det kanske fulaste huset nånsin, helt rosa, dekorerat med målade rosor och ett gigantiskt hjorthuvud som stack ut från fasaden. Om jag ser det igen måste jag ta ett kort! Vi gjorde ett besök i COEX-gallerian också, inte lika exklusiv som affärerna runt omkring, men mycket välpolerad och enormt stor. Klädaffärer, biograf, foodcourt, massor av restauranger och snabbmatshak, gym, museum och spelhall var några av förströelserna som fanns till hands. Överväldigad av detta utbud gick jag inte in i en enda affär. Jo förresten, mataffären, men där måste man nog vara miljonär för att handla. Eller får man fresta med 12 äpplen för 700 kronor? Det ingår fin presentförpackning!

Ny frisyr

Har längtat efter en hårklippning ett tag nu och idag var det äntligen dags. Utrustad med en liten bild av den önskade frisyren begav jag mig till Daehangno, området vid mitt universitet. Vi hade spanat in ett ställe några dagar tidigare som hade en läsbar prislista. 100 spänn för en klippning, vet inte om det är billigt eller dyrt här, men tänkte att det inte spelade nån roll. Peter fick en kopp sötsliskigt kaffe medan han iakttog tillställningen. Bilden gjorde susen, frisören kunde bara ett par ord engelska, men hon var skicklig med saxen. Var riktigt nöjd när jag gick därifrån!

Till lunchen lyckades jag faktiskt fråga lite om menyn, alternativen var mandu (dumplings) med gogi (kött) eller med kimchi (syrade grönsaker). Valde kimchi. Efter att ha ätit ett tag insåg jag dock att det nog var både kimchi och gogi i, de har i lite kött i nästan vad som helst, men ofta i små mängder.

Nu ska Peter snart ha sin första lektion från Seoul. Håller tummarna för att uppkopplingen ska vara samarbetsvillig, den har varit bra på min dator hittills, men lite svajigare på Peters.

Lägenhetsjakt

Efter en del mejlande fram och tillbaka har vi fått tag på ett rum som vi flyttar in i på fredag. Det är inte stort och badrum och kök delas med att par andra, men det blir mer plats än vad vi har nu. Efter några veckor kan vi dessutom flytta till en liten lägenhet i samma hus. För en gångs skull skedde kommunikationen helt utan missförstånd, det visade sig vara en engelsman som vi hade haft kontakt med.

Området som vi ska bo i ligger centralt i Seoul och runt hörnet finns det shoppinggator, varuhus och en miljon människor i ett enda stort myller. Samtidigt strömmar hög musik ut från affärerna och försäljare står på gatan och hojtar. Som tur är ska vi bo vid en liten lugn gård. När rummet var ordnat gick vi och köpte en klocka till Peter, vi har inte haft en aning om tiden sen vi kom hit, eftersom vi inte har några mobiltelefoner. Innan vi tog tunnalbanan tillbaka till vandrarhemmet passade vi på att äta grönsaksgröt till lunch, mycket spännande!

I nya stadsdelar

Dagens uppdrag var att kolla in ett område där det finns en del lägenheter att hyra och sen kolla efter en mobiltelefon. Först begav vi oss till Itaewon, Seouls internationella område, med människor och restauranger från alla möjliga delar av världen. Det tycktes som ett trevligt område, lite många amerikanska snabbmatskedjor kanske, men det finns det ju nästan vart man än vänder sig i Seoul.

Färden fortsatte till Yongsan och elektronikaffärerna. Där fanns datorer, telefoner, kameror och mp3-spelare i långa rader. I shoppingcentret fanns det minst 8 våningar med tekniska prylar, och det var inga små våningar heller! Dessvärre var det i stort sett omöjligt att få någon hjälp eftersom nästan ingen pratade engelska så vi åkte därifrån tomhänta, men det blir nog ett återbesök snart.

På upptäcktsfärd

Idag kände jag mig riktigt världsvan när jag stack ner pinnarna i en skål med alger och lyckades få dem till munnen utan missöden. Så uppfattade dock inte servitören situationen... Han la raskt ner en gaffel framför mig (ingen till Peter!). Fick även svar på vad man gör med saxen, den används för att klippa ett par gånger ner i nudelskålen!

När frukosten, som intogs vid 12-tiden och bestod av ris, tofu och en mängd intressanta tillbehör, hade intagits begav vi oss ut på Seouls gator. Ett stort myller av människor var ute på stan och lördagsspatserade bland snabbmatsstånd och försäljare av allt man kan önska. Sedan åktes tunnelbana till Sungkyunkwan University. Det var bara att traska in, så vi tog ett varv. Universitetet ligget på några kullar och var mestadels fina byggnader. Vi fick även gå in en sväng på bibblan trots att vi inte hade studentkort, nedervåningen var modern med fåtöljer och datorer i långa rader, de övriga våningarna var mer av det bruna slaget och fulla av böcker.

Såhär ser en del av universitetsområdet ut

Nu börjar det bli dags för middag. Får se vad vi får tag på för mat. Det är som att köpa hemliga lådan varje gång, vad som helst kan dyka upp på bordet!

Första måltiden

Äntligen har vi landat på Sydkoreansk mark!

Efter viss förvirring och tre telefonsamtal av lika många hjälpsamma koreaner kunde vandrarhemmet lokaliseras och vi kom, något trötta och hungriga, fram till rätt adress.

Därefter, intag av middag. Inte så lätt som det låter. Vi hittar två öppna ställen, det första visar sig, efter en obegriplig konversation på diverse olika språk, vara ett ölhus. Ingen mat. Bättre tur har vi på nästa ställe! Varsin kopp ljummet te dukas fram, pinnar, sked och några olika skålar med grönsaker och sås. Peter beställer nudelsoppa med räkor, jag ger mig på nudlar med bönsås. Mycket bra val inser jag efter att ha kämpat en lång stund med pinnarna för att försöka få upp nudlarna utan att spilla, kladda eller framstå som ett fån. Det går sådär... Jag anar en blick från mannen som serverat oss och strax dyker han upp med två små skålar, varsin gaffel och en jättestor sax! Jag förstår ingenting och fortsätter att känna mig som ett fån. Klippa av nudlarna med saxen? Låta saxen ligga kvar oanvänd på bordet? Jag klipper lite pliktskyldigt i nudlarna och fortsätter måltiden med gaffeln. Som sagt en mycket god måltid!

Snart...!

Ännu en gång har jag packat mina väskor och är på väg. Om du vill följa med till Seoul så är det dags att hoppa ombord, för nu jävlar är det inte lång tid kvar! Efter nattvaka och diverse tekniska problem i Korea har jag lyckats göra mina kursregistreringar. Dessutom: visum fixat, pass, pengar och biljett i säkert förvar, en trilljon andra grejer ordnade. Nu återstår endast...väntan!