Vem hade kunnat ana att det var så farligt att göra te? Och detta var bara en av alla de lärdomar vi fick ta del av under gårdagen. Det finns ett antal Buddhisttempel i Seoul som är öppna för besökare och vi tillbringade några timmar i ett av dem tillsammans med trettio andra studenter från SKKU. En gråklädd nunna med rakat huvud tog hand om oss och förklarade vad Buddhismen går ut på, berättade historien om Buddha, lärde oss att buga på rätt sätt, och pratade näst intill oavbrutet på något svårtydd engelska om allt möjligt men mest om de tre typerna av "bad mind" som vi ämnade frigöra oss ifrån. Närmare bestämt "greedy mind", "angry mind" och "foolish mind". Fast vid två tillfällen fick öronen vila, först vid lunchen och senare när vi gick in i templet för att göra 108 böner skulle vi vara helt tysta. Innan lunchen blev vi påminda om "greedy mind" och jag tyckte nog att de flesta hade väldigt lite mat på sina tallrikar, men kanske hade de bara fördomar mot den vegetariska buffén. Själv åt jag med god aptit, det var inget fel på tempelmaten.
De 108 bönerna var snarare 108 bugningar och gick ut på att lägga sig på knä på en kudde med pannan i marken framför en Buddhastaty, lyfta handflatorna mot taket, trä en kula på ett snöre och sedan ställa sig upp igen. Detta upprepades tills alla de 108 kulorna befann sig på snöret vilket var ganska ansträngande, rygg- och benmuskler är lite ömma idag, men nu är jag lycklig ägare till ett halsband med 108 träkulor på.
Det sista vi gjorde för dagen var att dricka te. Det kanske inte låter så avancerat men i det här fallet var det inte fråga om något simpelt tedrickande utan en teceremoni som tog närmare en och en halv timme. Peter blev utsedd till teamaster och skulle brygga te åt oss tre övriga som satt vid samma bord enligt mycket avancerade bestämmelser. Först skulle kopparna och kannan tvättas i hett vatten (very dangerous) sedan skulle teet dra en liten stund i hett vatten (very dangerous) och därefter dra ett par minuter igen med vatten i exakt rätt temperatur. Slutligen fick vi dricka en mängd bittert te som räckte till ungefär fyra klunkar.
De 108 bönerna var snarare 108 bugningar och gick ut på att lägga sig på knä på en kudde med pannan i marken framför en Buddhastaty, lyfta handflatorna mot taket, trä en kula på ett snöre och sedan ställa sig upp igen. Detta upprepades tills alla de 108 kulorna befann sig på snöret vilket var ganska ansträngande, rygg- och benmuskler är lite ömma idag, men nu är jag lycklig ägare till ett halsband med 108 träkulor på.
Det sista vi gjorde för dagen var att dricka te. Det kanske inte låter så avancerat men i det här fallet var det inte fråga om något simpelt tedrickande utan en teceremoni som tog närmare en och en halv timme. Peter blev utsedd till teamaster och skulle brygga te åt oss tre övriga som satt vid samma bord enligt mycket avancerade bestämmelser. Först skulle kopparna och kannan tvättas i hett vatten (very dangerous) sedan skulle teet dra en liten stund i hett vatten (very dangerous) och därefter dra ett par minuter igen med vatten i exakt rätt temperatur. Slutligen fick vi dricka en mängd bittert te som räckte till ungefär fyra klunkar.
Känner du dig som en annan människa nu?
SvaraRaderaKommer varje te-drickning i fortsättning se ut såhär?
Och vilken ära för Peter att få vara teamaster!
Det verkar som ett praktiskt sätt att dricka te på.
SvaraRaderaBabauta hade knorrat i välbehag.
Väntar spänt på uppföljningen!
Rikard
Det var oerhört praktiskt, särskilt om man har alldeles för mycket tid och alldeles för lite att göra! Det är inte bara en ära att få vara teamaster, det är även mycket ansvarsfyllt (och mycket farligt)!
SvaraRadera