Det enda som fattades var tuppkaka....

Pusselbitarna faller så sakteliga på plats, men det är fortfarande spännande att gå ut och äta. Då och då kommer det in någon ny rätt som man inte riktigt hade kunnat förutse. Annars så håller jag mig ofta till favoriten dolsot bibimbap och vår favoritrestaurang är välbesökt. Den ligger på gatan som går parallellt med vår och har en övervåning med låga bord och kuddar på golvet., vi sitter alltid på samma plats och får numera igenkännande hälsningar när vi kommer. Till en början åt vi samma sak varje gång vi gick dit, men nu har vi bit för bit lyckats uttyda delar av menyn och utökat våra beställningar till så mycket som fem olika rätter samt fruktvin. I förra veckan blev jag bjuden på lunch av en av mina lärare. Det är alltid roligt att äta tillsammans med koreaner eftersom de både kan tyda menyn och förklara vad de olika delarna av maten är och hur den ska ätas. Vid detta tillfälle fick jag reda på vad man gör med den lilla skålen med olika hackade kryddor i, det är visst meningen att man ska krydda sin egen sås så som man vill ha den.

Just nu är det mitt i mid-terms, vilket innebär en tenta och två skriftliga inlämningar för min del. Det borde inte vara några problem att hinna med, så denna lördag har jag ägnat åt museibesök, närmare bestämt Chicken art museum. Det var precis lika bra som det låter! Ett hus fyllt med tuppar, hönor och kycklingar i alla möjliga former, färger och material. Till och med lampor, mattor och fönsterrutor hade tuppmotiv. Mannen som arbetade på museet var mycket entusiastisk och gav oss en liten visning, han pratade glatt på och vi förstod ingenting av vad han sa, men det fanns skyltar, vissa på hemmasnickrad engelska.

Bergsvandring

Den här skolveckan både inleddes och avslutades mycket bra. På måndagen var större delen av mina klasskamrater på militärövning så min lärare hade med sig juice till oss sex tappra som var kvar och beslutade att vi skulle gå på hike istället för att ha lektion, så vi traskade helt enkelt upp på berget bakom universitetet. Därifrån är utsikten storslagen, både över staden och mot bergen som ligger längre bort. På nedvägen blev vi bjudna på lunch i en liten kiosk. Det var tydligen ett populärt tillhåll för universitetsanställda, mängder av kostymklädda män traskade längst stigarna och köpte sedan nudlar i kiosken eller intog sin lunchlåda i skuggan av ett träd.

Hiking är en väldigt populär fritidssysselsättning här. Ofta ser man människor klädda i full vandringsutrustning på gatan eller i tunnelbanan på väg till något berg någonstans. Kängor, byxor, jacka, vandringsstav, ryggsäck och scarf tycks vara obligatoriskt. Sedan finns tillvalen specialhandskar och mössa med skärm alternativt enbart skärm. Fredagsvädret lockade ut även oss ovana och helt outrustade vandrare, Peter och jag begav oss med buss till ett av bergen norr om stan. Det var lätt att veta när det var dags att gå av bussen, det var bara att följa strömmen. Sedan valde vi en led som gick upp till den högsta toppen i området. Det var ganska brant uppför men inga större problem, tills vi kom ett par hundra meter från toppen. Då var det knappast fråga om vandring längre utan snarare klättring, på släta klippor var man tvungen att dra sig upp med hjälp av ett räcke. Höjdrädd som jag är var jag inte så lockad av toppen längre utan tog mig ner till en tryggare avsats. Fascinerad över att även många av de mer åldersstigna koreanerna gav sig ut på denna tuffa bergsbestigning satte jag mig på en liggande trädstam för att äta upp mina medtagna kimbap och vila mina darriga ben.

En ovanligt from dag

Vem hade kunnat ana att det var så farligt att göra te? Och detta var bara en av alla de lärdomar vi fick ta del av under gårdagen. Det finns ett antal Buddhisttempel i Seoul som är öppna för besökare och vi tillbringade några timmar i ett av dem tillsammans med trettio andra studenter från SKKU. En gråklädd nunna med rakat huvud tog hand om oss och förklarade vad Buddhismen går ut på, berättade historien om Buddha, lärde oss att buga på rätt sätt, och pratade näst intill oavbrutet på något svårtydd engelska om allt möjligt men mest om de tre typerna av "bad mind" som vi ämnade frigöra oss ifrån. Närmare bestämt "greedy mind", "angry mind" och "foolish mind". Fast vid två tillfällen fick öronen vila, först vid lunchen och senare när vi gick in i templet för att göra 108 böner skulle vi vara helt tysta. Innan lunchen blev vi påminda om "greedy mind" och jag tyckte nog att de flesta hade väldigt lite mat på sina tallrikar, men kanske hade de bara fördomar mot den vegetariska buffén. Själv åt jag med god aptit, det var inget fel på tempelmaten.

De 108 bönerna var snarare 108 bugningar och gick ut på att lägga sig på knä på en kudde med pannan i marken framför en Buddhastaty, lyfta handflatorna mot taket, trä en kula på ett snöre och sedan ställa sig upp igen. Detta upprepades tills alla de 108 kulorna befann sig på snöret vilket var ganska ansträngande, rygg- och benmuskler är lite ömma idag, men nu är jag lycklig ägare till ett halsband med 108 träkulor på.

Det sista vi gjorde för dagen var att dricka te. Det kanske inte låter så avancerat men i det här fallet var det inte fråga om något simpelt tedrickande utan en teceremoni som tog närmare en och en halv timme. Peter blev utsedd till teamaster och skulle brygga te åt oss tre övriga som satt vid samma bord enligt mycket avancerade bestämmelser. Först skulle kopparna och kannan tvättas i hett vatten (very dangerous) sedan skulle teet dra en liten stund i hett vatten (very dangerous) och därefter dra ett par minuter igen med vatten i exakt rätt temperatur. Slutligen fick vi dricka en mängd bittert te som räckte till ungefär fyra klunkar.