Det enda som fattades var tuppkaka....

Pusselbitarna faller så sakteliga på plats, men det är fortfarande spännande att gå ut och äta. Då och då kommer det in någon ny rätt som man inte riktigt hade kunnat förutse. Annars så håller jag mig ofta till favoriten dolsot bibimbap och vår favoritrestaurang är välbesökt. Den ligger på gatan som går parallellt med vår och har en övervåning med låga bord och kuddar på golvet., vi sitter alltid på samma plats och får numera igenkännande hälsningar när vi kommer. Till en början åt vi samma sak varje gång vi gick dit, men nu har vi bit för bit lyckats uttyda delar av menyn och utökat våra beställningar till så mycket som fem olika rätter samt fruktvin. I förra veckan blev jag bjuden på lunch av en av mina lärare. Det är alltid roligt att äta tillsammans med koreaner eftersom de både kan tyda menyn och förklara vad de olika delarna av maten är och hur den ska ätas. Vid detta tillfälle fick jag reda på vad man gör med den lilla skålen med olika hackade kryddor i, det är visst meningen att man ska krydda sin egen sås så som man vill ha den.

Just nu är det mitt i mid-terms, vilket innebär en tenta och två skriftliga inlämningar för min del. Det borde inte vara några problem att hinna med, så denna lördag har jag ägnat åt museibesök, närmare bestämt Chicken art museum. Det var precis lika bra som det låter! Ett hus fyllt med tuppar, hönor och kycklingar i alla möjliga former, färger och material. Till och med lampor, mattor och fönsterrutor hade tuppmotiv. Mannen som arbetade på museet var mycket entusiastisk och gav oss en liten visning, han pratade glatt på och vi förstod ingenting av vad han sa, men det fanns skyltar, vissa på hemmasnickrad engelska.