Första måltiden

Äntligen har vi landat på Sydkoreansk mark!

Efter viss förvirring och tre telefonsamtal av lika många hjälpsamma koreaner kunde vandrarhemmet lokaliseras och vi kom, något trötta och hungriga, fram till rätt adress.

Därefter, intag av middag. Inte så lätt som det låter. Vi hittar två öppna ställen, det första visar sig, efter en obegriplig konversation på diverse olika språk, vara ett ölhus. Ingen mat. Bättre tur har vi på nästa ställe! Varsin kopp ljummet te dukas fram, pinnar, sked och några olika skålar med grönsaker och sås. Peter beställer nudelsoppa med räkor, jag ger mig på nudlar med bönsås. Mycket bra val inser jag efter att ha kämpat en lång stund med pinnarna för att försöka få upp nudlarna utan att spilla, kladda eller framstå som ett fån. Det går sådär... Jag anar en blick från mannen som serverat oss och strax dyker han upp med två små skålar, varsin gaffel och en jättestor sax! Jag förstår ingenting och fortsätter att känna mig som ett fån. Klippa av nudlarna med saxen? Låta saxen ligga kvar oanvänd på bordet? Jag klipper lite pliktskyldigt i nudlarna och fortsätter måltiden med gaffeln. Som sagt en mycket god måltid!