Kulturella uttryck

Nära skolan ligger Dunkin Donuts, och om man traskar upp till andra våningen kan man vid första ögonkastet få för sig att det är fullt av konverserande, studerande eller helt enkelt kaffedrickande gäster. Men om man tittar närmre upptäcker man snart att det är flera av dessa som egentligen sitter och sover. Koreaner är experter på att smygsova, som min vän InBum säger. Även biblioteket och föreläsningssalarna är populära för detta ändamål.

Det finns mycket att förundras över i denna stad och då är det väldigt bra att ha en koreansk vän som kan förklara ett och annat. Mitt första intryck av mina klasskamrater var att nästan ingen av dem kunde prata engelska, men det är tydligen snarare ett uttryck för blyghet och osäkerhet, egentligen är det ganska många som pratar bra engelska. Koreanska studenter framstår även som oerhört ambitiösa och dessutom aktiva i en massa olika föreningar och grupper. Detta är tydligen inte någon illusion eftersom det är en otrolig betygskonkurrens, det är bara en viss procent i varje klass som kan få högsta betyg, och dessutom är det meriterande att vara med i olika föreningar, studiegrupper, lag osv. Dessutom är det vanligt med både extrajobb och volontärarbete av olika slag. Vad jag inte förstår är hur de hinner med allt detta, men det verkar de knappt göra heller, och det tycks vara sömnen som får stryka på foten...

De hierarkiska strukturerna är också intressanta. Den äldsta ska alltid börja äta innan övriga får hugga in på maten, att skaka hand med eller att titta äldre personer i ögonen är mycket ohyfsat, och när en yngre person dricker i sällskap med en äldre ska den yngre titta bort för att inte visa sitt ansikte när han eller hon dricker. Dessutom finns det en mängd småregler, som att man ger saker till någon med båda händerna, inte häller upp sin egen dryck och lyfter glaset när någon annan häller i drycken. Bugar gör man också i alla möjliga sammanhang, ju lägre stående man anses vara beroende på en komplicerad sammanvägning av ålder, civilstånd, yrke och liknande, desto djupare ska bugningen vara. Även vilket språkbruk som används är beroende av dessa hierarkier, olika tilltal har olika grad av artighet och för att välja rätt blir det nödvändigt att ta reda på en hel del om personen som ska tilltalas.

Ingen vanlig dag och hjälpsamhet

I måndags var det ingen vanlig dag, för det var Peters födelsedag! Denna firades med koreanskt risvin och hovgodis och därefter middag på restaurang med 12-rättersuppsättningen (full uppsättning enligt koreansk tradition). Kvällen avslutades med två sorters ost och rödtjut, mycket exklusiva varor i detta land.

Jag har en mycket snäll klasskamrat som lägger ner sin själ i att ordna skåp, visa mig runt i skolan och oroa sig för mitt välbefinnande. Det är väldigt bra eftersom det är mycket som är förvirrande, nån dag ska han visa hur skrivarna fungerar. Dubbelsidig utskrift, vad kan det heta på koreanska? Han har även lovat att kolla upp var man bäst köper en dator, Peters är halvdöd och de som säljs i Yongsan, det stora elektronikområdet, har inga vidare priser, i alla fall inte för icke-koreaner...

Det är ganska lustigt att vara den enda utbytesstudenten på lektionerna, man blir genast ihågkommen av lärarna, och antagligen av alla andra med för den delen. Imorgon ska jag ha privatlektion med min lärare, detta eftersom vikarien på dagens lektion inte kunde engelska. Upplägget på kurserna skiljer sig helt från i Sverige, dels är närvaro viktigt och dels är det fler kunskapstest för att kontrollera att vi har läst kurslitteraturen. Det händer ju knappast i Sverige, annat än möjligen i seminarieform om läraren är nitisk. Föreläsningarna däremot är ganska lika, vissa lärare är fantastiska, andra är lika karismatiska som en limpmacka....

Skoldag följd av kulinariskt äventyr

Ytterligare en skoldag har förflutit. Första hemuppgiften inlämnad, inget stort bara en kort artikelsammanfattning, men det känns bra att ha åstadkommit något i alla fall. Läraren som uppmuntrar studenterna att prata koreanska har kommit fram till en kompromiss vilken innebär att alla måste prata engelska första timmen av lektionen och sedan summerar hon på koreanska i en kvart. Man kan ju undra varför det tar en timme att säga något på engelska som det tydligen bara tar en kvart att säga på koreanska, ganska komiskt på nåt vis...

Efter utekväll i Hyehwa var vi lite trötta och filmsugna på lördagen så vi åkte till koreanska filminstitutet och kollade på en italiensk film. De visar gamla filmer helt gratis, grymt bra, men tyvärr är de inte alltid textade. Gårdagen ägnades åt lite shopping, vi köpte en koreansk kokbok så nu experimenterar Peter för fullt i köket. Det är lättare att handla när man kan läsa om ingredienserna i kokboken, eftersom det är svårt att veta vad allt är som finns i affären och hur det ska användas. Det verkar vara en bra kokbok men lite lustig eftersom den är nåt sorts försök att standardisera koreanska maträtter över hela världen, så att man alltid ska få exakt samma när man beställer en viss rätt. Idag åt vi stekta riskakor med svamp och pumpa, mycket bra middag!

Lektioner

Strax innan nio på morgonen tågade jag och ett stort antal andra studenter in på universitetsområdet till tonerna av någon sorts harmonisk(?) musik som strålade ut ifrån högtalarna längs med gångvägen som sträcker sig genom campus. Om några måndagar och onsdagar kommer konditionen att vara i topp eftersom jag dessa dagar har lektioner i humanisthuset, den byggnad som ligger allra högst upp på campus. Det tycks vara vanligt att universiteten ligger på kullar här, i alla fall de som jag har besökt, fast mitt ligger i den brantaste backen.

Första veckan på terminen är det möjligt att testa olika kurser för att sedan avgöra vilka man ska välja. Jag inledde med en kurs i informations- och referensservice. Läraren pratade mycket bra engelska och innehållet verkade intressant så det var ingen tvekan om den kursen. Han var även noga med att poängtera att hela kursen är på engelska och att de som skrattade åt hans skämt får komma tillbaka nästa gång, varpå han drog några roliga historier. Jag klarade testet.

Därefter hann jag med en engelskkurs som i och för sig verkade kul eftersom det var en lingvistikkurs, men som jag ändå har tänkt välja bort. Sedan lunch med en annan utbytesstudent i den något ogästvänliga men mycket billiga universitetsrestaurangen. Läraren från morgonlektionen visade sig även hålla i eftermiddagens kurs i informationsanalys som jag också planerar att gå. Jag var den enda ickekoreanen på alla dagens kurser och många var nyfikna på var jag kom ifrån. Vi fick presentera oss för varandra, men de koreanska namnen är fortfarande kluriga. Jag kan inte riktigt uttyda vad som är för- och efternamn, förhoppningsvis blir det lättare snart.

Slutligen var det dags för sista kursen för dagen, Information organization. Klassrummet var välfyllt och läraren förklarade att undervisningen kommer att ske på engelska. Därefter fick vi i uppgift att presentera oss själva, men det fick man naturligtvis göra på koreanska om man inte var bekväm med att prata engelska. "Visst, visst prata koreanska ni om ni vill. Det får ni bestämma själva. Förresten du där borta förstår du koreanska?" "Nä." "Nähä, ojdå." Femtio presentationer på koreanska och tre på engelska senare frågar jag läraren om kursen ska vara på engelska eller inte. Jo det ska den ju, men muntliga presentationer kanske studenterna hellre vill ha på koreanska...

Peters nya frisyr

Idag har jag betalat 350 spänn till international office utan att få ett kvitto för en telefon som jag inte vet var jag ska hämta ut. Det är typ så allt funkar här, får hoppas att de vet vad de gör... Därefter letade vi upp en frisör eftersom Peters huvud var i behov av en rakning. Rakat huvud är inte så vanligt här, en något nervös och förvirrad tjej började lite smått med rakapparaten. Det dög visst inte för en äldre kvinna tog över, och hon var lite modigare, men när Peter frågade om hon kunde ta skägget också såg hon fullkomligt livrädd ut och tittade sig nervöst omkring. Skägget blev kvar. Febrilt försökte hon däremot skapa nån sorts frisyr av Peters icke-existerande hår, en lång stund grejades det med kam och sax och ingen människa vet vad som tog sån tid. Jag iakttog mycket roat från min plats i soffan, fick verkligen anstränga mig för att inte skratta högt åt tillställningen. Till slut ansågs det i alla fall färdigklippt och frågan kom om det önskades schamponering. Då kunde jag inte längre hålla mig för skratt, schamponering av vadå?! Det här betalar jag gärna för att se igen, men Peter överväger att införskaffa en rakapparat!