Långväga besök!

När jag trodde att Korea inte längre kan överraska dyker det upp en kvinna med en hund framför mig på min morgonpromenad. Inte så ovanligt kanske trots att Seoul är en mycket hundfattig stad, men det som var märkligt var hundens svans, färgad knallorange! Vid närmare inspektion insåg jag att den hade tassar i matchande kulör, stackars sate!

Sent på kvällen anlände mamma och pappa till Seoul och efter en god natts sömn begav vi oss upp till toppen av Namsan och Seoul tower för att beskåda utsikten. Linabana ner och därefter födelsedagsfirande i efterskott för mamma och mig med tårta på terassen och varsin balja kaffe för mamma och pappa och lite mer modesta koppar för oss övriga två. Presenter hade transporterats från olika delar av världen och mamma och pappa hade även införskaffat en fantastiskt tjusig kinesisk förlovningspresent, en liten ask med en jadekula med två mindre jadekulor inuti som symboliserar samhörighet.

Lägligt nog hade jag en ovanligt lugn skolvecka och resten av tiden rullade på med strålande solsken och besök i olika delar av staden, båttur på floden, promenader längs kanalen, ett antal bergsbestigningar för att beskåda diverse utsikter och 20-rättersmiddag med dansföreställning. När mamma insåg att hon hade plats för 4000 bilder i kameran var det ingen som gick lugn för hennes paparazziattacker.

Och så var det helt plötsligt dags att vinka av de hemfarande långt innan tuppen ens hunnit vakna och sedan återgå till vardagen igen.

Bergtoppsmagi, Tokyo och sen tillbaka igen

Efter det överrumplande ögonblicket högst upp på den vackra bergstoppen intogs förlovningsmiddag! Vi gick till en traditionell koreansk restaurang och ett storslaget antal smårätter av olika slag bars fram, alger, kimchi, koreanska pannkakor, stekta grönsaker, såser, soppa, ris, något som såg ut som ett vitt moln och en mängd saker till som inte ens går att beskriva.

Därefter begav vi oss till Tokyo. Sex dagar fyllda av aktiviteter och intryck. En stad ganska olik Seoul på många sätt, många låga byggnader, husen var finare och modernare och mer växter och grönska. Gatorna var lugnare också. Jag hade trott att hela staden skulle vara som Myeong dong ungefär, det vill säga galet mycket människor, ljud, färger, lukter och blinkande skyltar, men det var betydligt mer sansat än väntat. Det jag tyckte allra bäst om var parkerna, gatorna med låga hus och maten. Förutom förlovningsfirande inföll ett födelsedagsfirande också. Izakaya var en total nyhet för mig, precis som de spanska tapasbarerna fast med japansk mat istället. Sittandes vid bardisken beställde vi in varsin dryck och ett par smårätter, sedan några rätter till eller så gick vi vidare till nästa ställe. Ett mycket bra sätt att fira födelsedag på!

Tillbaka i Seoul var det dags att lämna in diverse midterms-uppgifter och sedan var det bara att invänta mamma och pappas ankomst!

Det enda som fattades var tuppkaka....

Pusselbitarna faller så sakteliga på plats, men det är fortfarande spännande att gå ut och äta. Då och då kommer det in någon ny rätt som man inte riktigt hade kunnat förutse. Annars så håller jag mig ofta till favoriten dolsot bibimbap och vår favoritrestaurang är välbesökt. Den ligger på gatan som går parallellt med vår och har en övervåning med låga bord och kuddar på golvet., vi sitter alltid på samma plats och får numera igenkännande hälsningar när vi kommer. Till en början åt vi samma sak varje gång vi gick dit, men nu har vi bit för bit lyckats uttyda delar av menyn och utökat våra beställningar till så mycket som fem olika rätter samt fruktvin. I förra veckan blev jag bjuden på lunch av en av mina lärare. Det är alltid roligt att äta tillsammans med koreaner eftersom de både kan tyda menyn och förklara vad de olika delarna av maten är och hur den ska ätas. Vid detta tillfälle fick jag reda på vad man gör med den lilla skålen med olika hackade kryddor i, det är visst meningen att man ska krydda sin egen sås så som man vill ha den.

Just nu är det mitt i mid-terms, vilket innebär en tenta och två skriftliga inlämningar för min del. Det borde inte vara några problem att hinna med, så denna lördag har jag ägnat åt museibesök, närmare bestämt Chicken art museum. Det var precis lika bra som det låter! Ett hus fyllt med tuppar, hönor och kycklingar i alla möjliga former, färger och material. Till och med lampor, mattor och fönsterrutor hade tuppmotiv. Mannen som arbetade på museet var mycket entusiastisk och gav oss en liten visning, han pratade glatt på och vi förstod ingenting av vad han sa, men det fanns skyltar, vissa på hemmasnickrad engelska.

Bergsvandring

Den här skolveckan både inleddes och avslutades mycket bra. På måndagen var större delen av mina klasskamrater på militärövning så min lärare hade med sig juice till oss sex tappra som var kvar och beslutade att vi skulle gå på hike istället för att ha lektion, så vi traskade helt enkelt upp på berget bakom universitetet. Därifrån är utsikten storslagen, både över staden och mot bergen som ligger längre bort. På nedvägen blev vi bjudna på lunch i en liten kiosk. Det var tydligen ett populärt tillhåll för universitetsanställda, mängder av kostymklädda män traskade längst stigarna och köpte sedan nudlar i kiosken eller intog sin lunchlåda i skuggan av ett träd.

Hiking är en väldigt populär fritidssysselsättning här. Ofta ser man människor klädda i full vandringsutrustning på gatan eller i tunnelbanan på väg till något berg någonstans. Kängor, byxor, jacka, vandringsstav, ryggsäck och scarf tycks vara obligatoriskt. Sedan finns tillvalen specialhandskar och mössa med skärm alternativt enbart skärm. Fredagsvädret lockade ut även oss ovana och helt outrustade vandrare, Peter och jag begav oss med buss till ett av bergen norr om stan. Det var lätt att veta när det var dags att gå av bussen, det var bara att följa strömmen. Sedan valde vi en led som gick upp till den högsta toppen i området. Det var ganska brant uppför men inga större problem, tills vi kom ett par hundra meter från toppen. Då var det knappast fråga om vandring längre utan snarare klättring, på släta klippor var man tvungen att dra sig upp med hjälp av ett räcke. Höjdrädd som jag är var jag inte så lockad av toppen längre utan tog mig ner till en tryggare avsats. Fascinerad över att även många av de mer åldersstigna koreanerna gav sig ut på denna tuffa bergsbestigning satte jag mig på en liggande trädstam för att äta upp mina medtagna kimbap och vila mina darriga ben.

En ovanligt from dag

Vem hade kunnat ana att det var så farligt att göra te? Och detta var bara en av alla de lärdomar vi fick ta del av under gårdagen. Det finns ett antal Buddhisttempel i Seoul som är öppna för besökare och vi tillbringade några timmar i ett av dem tillsammans med trettio andra studenter från SKKU. En gråklädd nunna med rakat huvud tog hand om oss och förklarade vad Buddhismen går ut på, berättade historien om Buddha, lärde oss att buga på rätt sätt, och pratade näst intill oavbrutet på något svårtydd engelska om allt möjligt men mest om de tre typerna av "bad mind" som vi ämnade frigöra oss ifrån. Närmare bestämt "greedy mind", "angry mind" och "foolish mind". Fast vid två tillfällen fick öronen vila, först vid lunchen och senare när vi gick in i templet för att göra 108 böner skulle vi vara helt tysta. Innan lunchen blev vi påminda om "greedy mind" och jag tyckte nog att de flesta hade väldigt lite mat på sina tallrikar, men kanske hade de bara fördomar mot den vegetariska buffén. Själv åt jag med god aptit, det var inget fel på tempelmaten.

De 108 bönerna var snarare 108 bugningar och gick ut på att lägga sig på knä på en kudde med pannan i marken framför en Buddhastaty, lyfta handflatorna mot taket, trä en kula på ett snöre och sedan ställa sig upp igen. Detta upprepades tills alla de 108 kulorna befann sig på snöret vilket var ganska ansträngande, rygg- och benmuskler är lite ömma idag, men nu är jag lycklig ägare till ett halsband med 108 träkulor på.

Det sista vi gjorde för dagen var att dricka te. Det kanske inte låter så avancerat men i det här fallet var det inte fråga om något simpelt tedrickande utan en teceremoni som tog närmare en och en halv timme. Peter blev utsedd till teamaster och skulle brygga te åt oss tre övriga som satt vid samma bord enligt mycket avancerade bestämmelser. Först skulle kopparna och kannan tvättas i hett vatten (very dangerous) sedan skulle teet dra en liten stund i hett vatten (very dangerous) och därefter dra ett par minuter igen med vatten i exakt rätt temperatur. Slutligen fick vi dricka en mängd bittert te som räckte till ungefär fyra klunkar.

Kulturella uttryck

Nära skolan ligger Dunkin Donuts, och om man traskar upp till andra våningen kan man vid första ögonkastet få för sig att det är fullt av konverserande, studerande eller helt enkelt kaffedrickande gäster. Men om man tittar närmre upptäcker man snart att det är flera av dessa som egentligen sitter och sover. Koreaner är experter på att smygsova, som min vän InBum säger. Även biblioteket och föreläsningssalarna är populära för detta ändamål.

Det finns mycket att förundras över i denna stad och då är det väldigt bra att ha en koreansk vän som kan förklara ett och annat. Mitt första intryck av mina klasskamrater var att nästan ingen av dem kunde prata engelska, men det är tydligen snarare ett uttryck för blyghet och osäkerhet, egentligen är det ganska många som pratar bra engelska. Koreanska studenter framstår även som oerhört ambitiösa och dessutom aktiva i en massa olika föreningar och grupper. Detta är tydligen inte någon illusion eftersom det är en otrolig betygskonkurrens, det är bara en viss procent i varje klass som kan få högsta betyg, och dessutom är det meriterande att vara med i olika föreningar, studiegrupper, lag osv. Dessutom är det vanligt med både extrajobb och volontärarbete av olika slag. Vad jag inte förstår är hur de hinner med allt detta, men det verkar de knappt göra heller, och det tycks vara sömnen som får stryka på foten...

De hierarkiska strukturerna är också intressanta. Den äldsta ska alltid börja äta innan övriga får hugga in på maten, att skaka hand med eller att titta äldre personer i ögonen är mycket ohyfsat, och när en yngre person dricker i sällskap med en äldre ska den yngre titta bort för att inte visa sitt ansikte när han eller hon dricker. Dessutom finns det en mängd småregler, som att man ger saker till någon med båda händerna, inte häller upp sin egen dryck och lyfter glaset när någon annan häller i drycken. Bugar gör man också i alla möjliga sammanhang, ju lägre stående man anses vara beroende på en komplicerad sammanvägning av ålder, civilstånd, yrke och liknande, desto djupare ska bugningen vara. Även vilket språkbruk som används är beroende av dessa hierarkier, olika tilltal har olika grad av artighet och för att välja rätt blir det nödvändigt att ta reda på en hel del om personen som ska tilltalas.

Ingen vanlig dag och hjälpsamhet

I måndags var det ingen vanlig dag, för det var Peters födelsedag! Denna firades med koreanskt risvin och hovgodis och därefter middag på restaurang med 12-rättersuppsättningen (full uppsättning enligt koreansk tradition). Kvällen avslutades med två sorters ost och rödtjut, mycket exklusiva varor i detta land.

Jag har en mycket snäll klasskamrat som lägger ner sin själ i att ordna skåp, visa mig runt i skolan och oroa sig för mitt välbefinnande. Det är väldigt bra eftersom det är mycket som är förvirrande, nån dag ska han visa hur skrivarna fungerar. Dubbelsidig utskrift, vad kan det heta på koreanska? Han har även lovat att kolla upp var man bäst köper en dator, Peters är halvdöd och de som säljs i Yongsan, det stora elektronikområdet, har inga vidare priser, i alla fall inte för icke-koreaner...

Det är ganska lustigt att vara den enda utbytesstudenten på lektionerna, man blir genast ihågkommen av lärarna, och antagligen av alla andra med för den delen. Imorgon ska jag ha privatlektion med min lärare, detta eftersom vikarien på dagens lektion inte kunde engelska. Upplägget på kurserna skiljer sig helt från i Sverige, dels är närvaro viktigt och dels är det fler kunskapstest för att kontrollera att vi har läst kurslitteraturen. Det händer ju knappast i Sverige, annat än möjligen i seminarieform om läraren är nitisk. Föreläsningarna däremot är ganska lika, vissa lärare är fantastiska, andra är lika karismatiska som en limpmacka....