Hundfri stad?!

Det första som slog mig var att man inte behöver trippa på tå för att undvika de högar orsakade av fyrbenta invånare som är så vanligt förekommande i de flesta städer. Och under tio förbryllande dagar såg jag inte en enda jycke på gatorna, trots att jag visste att de måste finnas någonstans eftersom vi hade passerat några affärer med fullt av små ulliga hundvalpsbollar i burar innanför fönstren. Men så häromkvällen begav vi oss till promenadvägarna som går längs med en gammal mur och där traskade det omkring så mycket som tre pälsbeklädda små gynnare. Seoul är inte någon hundvänlig stad så det är väl kanske inte konstigt att det inte är så många som väljer att ha hund här, men det finns många andra minst lika ogästvänliga platser där det fullkomligt kryllar av djur. I exempelvis Buenos Aires var det ingen ovanlig syn med folk som hade spänt fast ett tiotal koppel med hundar i de mest skilda färger, former och storlekar i ett skärp runt magen och var ute på promenad mitt i den bullriga trafiken, ett vandrande hunddagis på väg till eller ifrån en liten parkremsa. Katter finns det knappt heller här, eller jo, det satt en utanför vårt fönster och jamade/skrek där vi bodde innan, men här är det lugnt och skönt.

Skymningspromenad längs muren

Utsikt från promenadvägen